Wednesday, 23 May 2012

Hattfiness och Maxima

Om jag känner för att bli lite upprörd och förundras över hur märkligt människor beter sig brukar jag läsa frågor och svar hos Margareta Ribbing, utnämnd till folkvettsexpert av DN. Min upprördhet gäller oftast både de som skickat in en fråga, människorna som figurerar i denna fråga, Margaretas svar och inte minst alla kommentarer. I ärlighetens namn brukar jag undvika kommentarerna, de gör mig helt enkelt för upprörd.

För någon vecka sedan handlade frågan om hattfinesser. Ett gäng vänner som gärna klär sig i hatt och handskar och hade lite frågor om det. Margareta sågar det ena efter det andra. Hatt har man aldrig på kvällen. Handskar har man bara vid klädsel frack. Män har bara handskar om de är i paraduniform. En värdinna får aldrig ha hatt.

Jag tvivlar inte en sekund på att Margareta har rätt enligt etikett hit och dit. Men hur kul är det? Jag älskar hattar och framförallt coiffer, och använde jag dem inte när jag var värdinna eller på kvällen skulle jag aldrig få använda dem. Den enda regel jag rättar mig efter är att jag som dam inte behöver ta av hatten inomhus, men det är också för att det är en etikettsregel som passar mig. Denna rädsla för att göra något som sticker ur gör mig alldeles matt! Jämför svenska kungahusets uppvisning i blekrosa på Estelles dop igår med underbara färgstarka Maxima! Så klart fick hon kritik för att det var hon som drog blickarna till sig. Jag säger inte att Silvia, Victoria, Madeleine och Sofia inte var vackra, för det var de (framförallt Silvia!), men mängden urblekta Odd Molly-färger blev lite mycket.

Men tillbaka till hattfinessfrågan - varför skrev dessa vänner överhuvudtaget in till Margareta? Kan de inte bara göra som de själva vill? Framförallt när det inte finns någon i närheten som kan förödmjuka dem offentligt för att de har hatt på sig på kvällen? Varför vill de tvunget ha Margaretas välsignelse? I detta beiga, pastellfärgade och försiktiga land känns det stundtals som en dödssynd att göra något bara för att det är roligt och kul och vackert. Om vi kunde ägna oss mindre åt vad andra kommer att tycka och tänka och lite mer åt vad vi själva tycker är kul och fint, tror jag väldigt många skulle må så mycket bättre och ha så mycket roligare. Och det säger sig självt att det handlar om mer än kläder och hattar...

No comments:

Post a Comment

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...