Sunday, 30 September 2012

Hållbarhet, demokrati, kläder för 29.90 och en och annan cupcake

Som genom ett under (eller snarare genom V's granne) fick vi nys om ett samtal om hållbart mode med afternoon tea på Dunkers. Det var inte så svårt att få biljetter eftersom inte så många hade drabbats av samma under, men jag och V fick en trevlig eftermiddag där vi först lyssnade på Cay Bond och Cecila Fredriksson prata om hållbarhet och därefter fick hugga in på kaffe, scones och enorma cupcakes.
Cay och Cecilia pratar hållbarhet och mode.
Det var ett väldigt intressant samtal, om än lite för kort; 45 minuter bara. Jag håller verkligen med Cay om att hållbarhet och 29.90 inte går att kombinera, och att i begreppet hållbarhet räknas inte bara den ekologiska sidan utan också den ekonomiska och sociala sidan - och mänskliga rättigheter. Det är ingen rättighet att kunna köpa billiga kläder - men det borde vara en rättighet för alla, även för de som bor i Bangladesh, att inte dö på och av sin arbetsplats. Cay menade också att i Sverige har billiga kläder blivit starkt förknippat med demokrati och jämställdhet - alla ska ha samma möjlighet till konsumtion. Och ska alla kunna konsumera mycket, måste kläderna vara billiga. Det gör det väldigt svårt för oss att helt plötsligt börja betala för hållbarhet och kvalitet! I andra länder finns inte samma koppling, och det gör det enklare att börja förändra modemarknaden. Däremot håller jag inte med henne om att vintage måste komma från de stora modehusen - men det har jag ju orerat om tidigare!

Synd att inte fler fick tillfälle att lyssna till det här samtalet - minst hälften av platserna var tomma, vilket beror på minimal marknadsföringsbudget. Men det är väl inte konstigt att ingen kommer till Dunkers när ingen vet vad som händer där?
Så här glad blir jag av cupcakes! (I vintagehatt och vintageklänning;
hållbart så det förslår.)
Och V är lika glad!
När jag och V lämnade matsalen efter teet kom en herre småspringande efter oss och charmade hatten av mig. Han menade att han inte tänkte fria idag, men att han verkligen vill säga att vi var så chica och fina och att det varit ett nöje att se oss, och att han var tvungen att säga det till oss. Jag återgäldade raskt komplimangen för det var en riktigt stilig karl, och dessutom klädd i knivskarp stålblå kostym med röd slips och röd näsduk. Urflott och verkligen inget man ser varje dag! Och tänk så trevligt livet blir när främlingar pratar med varandra, bara någon kort minut.

No comments:

Post a Comment

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...