Wednesday, 5 September 2012

Vad är vintage? - Del 2 - Kvalitet

Vintage behöver inte bara ha uppnått en viss ålder (50 år om du frågar mig) utan också vara av god kvalitet. Vad är då det? Veckans Stil i P1 ägnar sig helt åt kvalitet, och det är ett av de bästa Stil-programmen jag hört. Och ganska skrämmande.

Kvalitet är egentligen ett lika svårdefinerat ord som vintage. När det gäller vintagekläder kan jag tycka att det finns flera aspekter av kvalitet, till exempel material och produktion, men också något mer svårgreppbart, en slags stolthet och omsorg om både plagget och om den som ska bära det.

Om vi börjar med materialet. Rent generellt var de bättre förr. Tygerna höll en högre kvalitet, var tätare vävda och därför mer hållbara. Tråd, knappar, blixtlås och alla andra detaljer höll också en högre kvalitet. Man använde sig av material som ger bra passform och åldras väl; bomull, ull, siden, rayon. Idag används mer och mer syntetmaterial, framförallt polyester, och det är verkligen inte ett material som åldras värdigt. Eller ger god passform.

Nästa steg i kvalitetskedjan är att veta hur man handskas med materialen. Det måste vara rätt material till rätt snitt, rätt plagg, rätt passform. Det ska vara rätt fall i tyget, rätt tyngd, rätt stadga. En lätt höstklänning kräver ett helt annat ulltyg än en kappa. Har man ett stadigt bomullstyg av högsta kvalitet kommer det inte att passa för en lätt och luftig sommarklänning, hur gärna man än vill. Men kanske till en rak klänning i Jackie Kennedy-modell?

Men har man tyg av dålig kvalitet försvåras så klart produktionen. Det är mer eller mindre omöjligt att få ett plagg att sitta snyggt om tyget är tunt och sladdrigt. Det är mycket, mycket svårt att pressa ett plagg som innehåller polyester. Ni tror väl inte det är en slump att modet blir mindre och mindre skräddat och istället mer och mer löst sittande, och i enklare och enklare modeller? Det är för att det är billigare att tillverka så klart! Och kräver mindre hantverksskicklighet - eller snarare ingen hantverksskicklighet alls. Det räcker att någon kan sy en rak söm, och det klarar tyvärr ett barn av.

Det är dessutom en helt annan hastighet i produktionen idag, och det spelar förstås roll när det kommer till kvaliteten. Alla har väl ett dussin trikåtröjor där sidsömmarna helt plötsligt sitter framme på magen? Det är för att man istället för att skära till ett eller några tyglager åt gången stämplat ut en tjock trave (det går ju så klart snabbare att stämpla ut 200 t-shirts på en gång en att göra 10 åt gången.) Att ha en tjock trave tyg och sen försöka skära igenom dem på samma gång - sunt förnuft säger att tyglagren rör sig. Rör sig tyget rör sig trådraken. Tyg vill alltid falla rakt - vilket betyder att sömmarna snurrar sig och du har ännu en oanvändbar tröja i garderoben.

Plaggen förr var också mer genomarbetade. Man fodrade kläderna i högre utsträckning, förstärkte sömmar, tyg och stängningsanordningarna (ett par hyskor för att minska belastningen på dragkedjan till exempel). Insidan var oftast lika välarbetad som utsidan - knappast något du hittar idag, oavsett om klänningen kostar 299 kr eller  2999 kr. Det fanns en omsorg, som blytyngder i fållarna för att få ett rakt fall, eller smala band med knäppning för att hålla bh-banden på plats. Det är bortrationaliserat sedan länge, och finns knappt kvar ens i dagens skräddarsydda plagg.

Anledningen till att kvaliteten i såväl material som produktion blivit sämre handlar förstås bara om en sak - pengar. Kvalitet kostar. Vi vill så gärna tro att lågt pris och hög kvalitet går att förena, precis som vi vill tro att man gå ner i vikt och stanna på den vikten om man bara följer den senaste trenddieten. Som påpekats förr, nu senast i Stil, så är svensken uppvuxen och fostrad i en anda där H&M och IKEA sätter nivån för vad något ska kosta. Kvalitet är inte något som dessa företag prioritera - och våra kvalitetskrav blir därför därefter. Cay Bond menar att svenskarna efter andra världskriget i större utsträckning än övriga Europa tog oss till den amerikanska kulturen med snabbt och billigt mode, och då strök kvaliteten på foten. Det är inte bara fast food vi fått från landet i väst, utan även fast fashion.

Kvalitet kräver ett högre pris. Men tyvärr gäller inte ekvationen omvänt - ett högre pris innebär inte med automatik kvalitet. Snarare är det så att ett känt namn innebär ett högre pris. Många stora modehus lägger idag otroligt mängder pengar på att synas istället för att göra kläder av bra kvalitet - till exempel betala kändisar (och resa, hotell på lyxnivå) för att sitta front row eller bära deras klänningar/väskor/smycken. Många av de europeiska modehusen har flyttat sin produktionen till låglöneländer (och lågkvalitetsländer) men gör någon sista justering i Italien eller Frankrike för att få sätta den åtråvärda "made in Italy" i plagget. Vi tror vi betalar ett högre pris för kvalitet (och justa arbetsförhållanden) - men tyvärr inte. Etiketten i plagget signalerar status och hög marknadsföringsbudget snarare än hög kvalitet i material och produktion.

Men om man har hållt kvaliteten genom alla steg, från materialet till vilket plagg det paras ihop med till produktionen - då får man ett välsytt plagg. Men sen ska det ju passa dig också. Alla kroppar är olika och har sina egenheter. Ett konfektionssytt plagg kan inte sitta lika väl som ett måttsytt. Du kan köpa en kjol av finaste ull, helfodrad i viskos och med all tänkbar omsorg och kvalitet. Men den glipar i ryggen för du har aningens mer svank än standardmåtten. och den är aningens för kort för du har lite längre ben. Du kommer att använda den, antagligen ganska ofta. Men inte lika ofta som om du lagt ytterligare lite pengar på att få den uppsydd (eller för all del korrigerad) av en skicklig hantverkare. Du kommer istället fortfarande att vara på jakt efter en ersättare, en kol som har det där allra sista lilla. Det är därför vi har så kopiöst mycket kläder i vår garderob idag - för att inget är riktigt bra. En kjol är lite för tight, den andra lite för stor i midjan. Den tredje är aningens för kort, den fjärde drar sig konstigt och den där, den blev ganska dassig i tvätten. Istället hade vi kunnat ha en kjol som sitter precis som du vill, och som kan kan - och vill! - använda i 40 år, för den passar just precis dig. Det är det jag kallar kvalitet.

Men nu jag jag glidit iväg från vintage - för vintage är ju faktiskt inte skräddat just för dig eller mig, utan för någon annan. Det finns mycket konfektionssydd vintage också, men som håller en produktionskvalitet som vida överstiger dagens, och det ger så klart en bättre passform. Lustigt nog sitter vintageplagg oftast bättre, i alla fall på mig. Det är som att min kropp bättre passar in i kläder som har mellan 70 och 40 år på nacken.

Så kvalitet är omsorg. Omsorg om material och produktion, om omsorg om detaljer och passform, och hut och nät plagget ska användas och tas om hand. Vintage är kvalitet. Och det gör mig fundersam över vad som bli framtidens vintage.

No comments:

Post a Comment

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...