Friday, 21 September 2012

Vad är vintage? - del 3 - Hållbarhet och medvetenhet

Att prata om vintage 2012 utan att komma in på hållbarhet är ganska svårt. Vintage är återvinning, återvinning är hållbart, så enkelt är det. Många som gillar vintage är dessutom ganska kunniga, och det ger en medvetenhet. Men till skillnad från de två tidigare inläggen, om ålder och kvalitet, ger det här inlägget ingen defintion av vad vintage är. Det ger snarare ytterligare en dimension till vintage, men som till viss del stämmer in på all second hand, oavsett ålder och kvalitet. Men det är klart, ju högre kvalitet, desto längre hållbarhet.

För många känns det ganska bra att handla vintage. Det är hållbart ur flera aspekter - ekonomiskt för den egna plånboken (men kanske inte för de stora företagen) eftersom man får en kvalitet som knappt går att köpa för pengar idag, miljömässigt eftersom plagget inte har nyproducerats av olja (polyester är kemiskt förädlad olja) eller av bomull (ett par jeans består i genomsnitt av 95% bomull och kräver i tillverkningen 0,6 kg kemikalier och gift och 12 000 liter vatten) och socialt eftersom det inte finns en arbetare med näst intill slavliknande förhållanden som står bakom.

Fast det där sista vill förstås alla inte se. Det är väl ingen som vill tro att några av ens egna kläder kommer från den där fabriken i Karachi där 300 personer brann inne, eller från skofabriken i Lahore där 30 personer miste livet samma dag. Det är varken första eller sista gången som dörrarna är låsta om arbetarna som syr kläder och skor till dig och därför inte kan fly. Man vill heller inte gärna veta förhållandena hos de som till exempel färgar tyg eller garvar hudar, som i dokumentären Modets offer som gick på tv för någon månad sen. Mängden cancerfall ökar dramatiskt bland textilarbetarna, och vad som släpps ut i vattendrag och marker (och därmed drabbar ännu fler) vill jag inte veta. Uppenbart är det att svenska ELLEs chefredaktör Hermine Coyet Ohlén vill blunda för sanningen om hur kläderna tillverkas; i Stil i P1 säger hon: "Vi kanske inte vill köpa kvalitet, vi kanske bara vill köpa något som är läckert och håller ett tag." Ja, Hermine, och i en annan del av världen är det någon som bokstavligen arbetar ihjäl sig för att du ska få något "läckert" att ha på dig. Hermine är så klart inte ensam om detta, Stil pratade med flera andra under Stockholms modevecka som inte hade en aning om vad de hade på sig; var det kom ifrån eller ens av vilket material det var tillverkat. "Det spelar inte så stor roll om kläderna inte håller, för man kan alltid köpa nya 49,50 kronors tröjor." Det kan man, men priset är oerhört högt - för någon annan, någonannanstans. Det kan inte sägas många gånger nog!

Att medvetenheten om kläder, dess material och ursprung är låg visste jag redan, men jag blev ändå chockerad över att den var låg till och med bland modetidningsredaktörer och andra besökande på modeveckan - de är ändå inne i klädvärlden och har ett intresse för det! Ska jag köpa något nytt plagg är det självklart att jag tittar på lappen (även när det gäller vintage! Finns det ingen blir det lättare att tidsbestämma plagget - och därmed också materialet). Polyester, akryl, polyamid? Nej. Siden, ull, bomull, viskos, modal? Ja. Heder åt Damernas värld som nästan alltid skriver ut vad det är för material i kläderna. Det finns inte en chans att jag skulle köpa en klänning för 2000 kr om den är i polyester. I sidan, tja, kanske om det är ren kärlek. (Annars syr jag hellre själv...)

DI Weekend ägnade ett par sidor åt vintage för några veckor sedan, och där togs just hållbarhetsaspekten upp. Bukowskis menar att miljömedvetenheten är ett skäl till att vintage fått ett sådant uppsving, medan Stockholms auktionsverk är mer tveksamma, och menar att medvetenheten mer kommer på köpet. Jag håller utan tvekan med Stockholms auktionsverk om den saken. På sin senaste Fashion & Lifestyle-auktion fanns det köpare som var beredda att betala över 4000 kr för Anni-Frid Lyngstads gamla Chanel-ballerinor (det är mer än för ett par nya...) medan kläder av högsta kvalitet från Märthaskolan gick för några hundralappar eller förblev osålda. Då är det inte kvalitet eller hållbarhet som är det viktiga, utan märket och proveniensen (och ja, det irriterar mig!).

En annan hållbarhetsaspekt är så klart hur vi tar hand om våra kläder. Idag är det många som rutinmässigt tvättar och torkar sina plagg efter varje användning. Det går åt en hel del vatten och energi till det, och dessutom slits plagget ruskigt mycket, så att vi snart måste köpa nytt (vi köper faktiskt 4 gånger mer kläder idag än för 30 år sedan). De flesta som använder vintageplagg tar hand om plaggen annorlunda - vädrar, använder undertröjor - vilket så klart är mer miljömässigt hållbart. En rolig anekdot fanns med i samma avsnitt av Stil, om den 82-åriga damen med en garderob i huvudsak från forna decennier, och som hade klänningar hon inte tvättat på 10 år. De var ju inte smutsiga! (Men svettas inte denna dam? Lyllo henne! Eller kan hon ha undertröjor till allt?)

Så ja, hållbarhet är en viktig aspekt när jag väljer vintage. Inte avgörande, det ska jag erkänna, men viktig.

No comments:

Post a Comment

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...