Wednesday, 7 November 2012

Budgivning pågår

På sistone har jag upptäckt Tradera - eller snarare att man kan göra fynd där. Efterfrågan bestämmer verkligen priset - men det är ändå svårt att förstå hur någonting ena dagen kan gå för 5 kronor och något liknande ett par dagar senare för 150 kronor. Jag håller mig till 5 kronors fynden - jag tycker verkligen det är roligare att gå på riktig loppis/marknad och klämma och känna och vända och se om det talar till mig. Via nätet är det inte lika kul. (Och det är nog tur det, för jag hade lätt kunnat ruinera mig på nätet både inom och utanför Sverige.) Dessutom räknar jag med att risken att bli lurad via nätet är så mycket högre än i verkligheten - på bild kan det vara oerhört svårt att avgöra om en klänning är från 1950 eller 2011. Står jag med klänningen i handen är det sällan någon svårighet att pricka in rätt decennium. Men så här långt har jag köpt det jag trott jag köpt, och till löjligt bra priser - oftast är frakten den stora kostnaden.
Nä, lampan är inget Traderafynd. Den är från mormor och Ojjo. Däremot var den det bästa jag kunde komma på att hänga upp alla retrogalgar på. De flesta från Tradera. En hög från Erikshjälpen. Någon från min syster. Idéen är att alla ska bli lika fina som den vita och ljusblå - de har jag lindat på band. Men jag vill ju så klart linda med vintageband... Plus att jag inte riktigt vet om jag har hjärta att ta av de bruna virkade fodralen. Fatta att någon suttit och virkat en massa klädgalgesfodral! Så gulligt. Men brunt är ju inte min färg...
Alla hatthållare kommer från samma säljare, en fenomenalt trevlig kvinna här i Helsingborg. Jag hoppas att hon snart lägger ut fler godbitar - för då slipper jag frakten och kan höja mina bud.
Damernas värld är från Tradera, Femina fick jag från supersnälla V. Jag kan konstatera att damtidningar verkligen har förbättrats sedan 1950-talet. Oftast är modet begränsat till ett eller två uppslag - i svartvitt. Resten består av hjärta-smärta-historier som är sida upp och sida ner utan att det händer någonting, stora mängder reklam, framförallt för deo och nöjet att knyta ryamattor, recept på till exempel "purjo med rökt sill" och "kokta ägg på risbädd med tomatsås" (inte konstigt att de hade midjemått på 63 centimeter med den maten!), ändlösa frågor och svar om skönhetsproblem - har man brunt hår och blågröna ögon ska man ha jadegrönt, smaragdgrönt och flanellgrått, medan däremot den med mörkbrunt hår, blågröna ögon och lätt solbränd hy ska ha pistachgrönt, smultronrött och varma nyanser av gult (det är alltså den lätt solbrända hyn som gör att pistach är bättre än smaragd?), råd av typen "var inte så hämndlysten, så bitter och kärlekslös" när er man varit otrogen - han har ju bett om ursäkt. Och om ni inte "ständigt" bemötte honom med "uppmuntran, kärlek och vänlighet" så har ni "gjort orätt - minst lika orätt som han gjort. Och i så fall var det också ni som började" och med den uppmuntrande slutklämmen "ni är femtio år och kan antagligen inte fått något arbete att försörja er på. /.../ Det är allt mycket bråttom nu för er att mjuka upp ert sinne och svara honom med förlåtelse och ändrat gott och mjukt sinnelag. Snart kan det vara för sent för alltid...", samt lite olika artiklar - till exempel varför män är så krigiska? Så nej, om nån inbillade sig det, det var inte bättre förr.
En massa metrar seambinding (jag har verkligen inget bra ord på svenska!) för att, tja, binda sömmar med. På insidan. Ursnyggt ska det bli!

2 comments:

  1. Ahh, jag älskar virkade galjar! Vill du sälja dem?

    ReplyDelete
  2. Till och med i brunt? :) Det känns ju sympatiskt att den lilla tantens virkmödor får bevaras... Jag har mailat dig!

    ReplyDelete

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...