Monday, 5 November 2012

Mode utan midja

Under hela året har Malmö museer visat Mode utan midja, och den finns kvar till årsskiftet. Utställningen redogör lite pliktskyldigt för kvinnans frigörelse, men fokus ligger på kläderna. Det passar mig alldeles utmärkt - inte minst eftersom kläderna så tydligt visar just kvinnans frigörelse. Den här typen av kläder var ju helt otänkbara bara tio år tidigare. Man visade anklar! Knän! Armar! Axlar! Rygg! Dekolletage! Jo, det här var frigörelse på hög nivå. Framförallt om man hade ganska rak kroppsform - hade man inte det blev det mindre frigjort för då fick man ju se till att platta till och räta ut så mycket man kunde. Just den här plattheten, nästan som om den tredje dimensionen är borta, gör att jag har andra favoritdecenier (ett kurvigt 50-tal kanske?) men hantverket är helt outstanding. Det är svårt att föreställa sig de otaliga timmar som lagts ner på varje klänning. Det här är verkligen kläder som konstverk.
Blå crêpe de chine med pärl- och paljettbroderi. Gjord av BeKå (som låter
ungefär lika glamouröst som Gekås) och med tillhörande pälsboa av
viträv. Greta Cronqvist bar den på nyåret 1923.
Crêpe georgette, siden och glaspärlor från 1927-28, och ägd av
Märta Rosencrantz.
Ytterligare en klänning som är så tung av sina broderier att
den måste ligga ned... Och ett matchande brevpapper från klädskaparen.
Däremot har jag missat att skriva ned vem som ägt den.
En av mina favoriter. Vit crêpe de chine med glaspärlor och
pärlemorpaljetter broderade i fiskfjällsmönster. Från Le Couturier Chic Paris,
1926. Ägd av N Lindegren.
De pärlbroderade klänningarna behövde så klart förvaras någonstans, och hänga på en galge
var ingen bra idé. Så varför inte i ett tjusigt fodral? Inuti skymtar en klänning från det sena 1920-talet.
Svart atlassiden och röda glaspärlor, tillverkad i prinsessan Marias
syateljé i Stockholm 1924. Birgit Sandgren köpte den när kollektionen
visades på Falsterbohus.
Ganska frustrerande att inredningen var så svart. Det är en sak att man inte kan belysa kläderna, men svarta kläder mot en svart bakgrund, nästan inget ljus och dessutom bakom glas? Nja. Kunde det inte varit nån fin silvergrå, så att man fått lite kontrast även mot de svarta konstverken?

En annan favoritdel var en hel vägg med de mest utsökta modeskisser, från 1919 till 1929. På många fanns tygprover fastsatta, och jag kan återigen konstatera att den sortens tyg, den finns inte idag.
Väggen i all sin glans (och ett blurrigt foto i vanlig ordning).
Det är inte bara en samling modeteckningar - det är dessutom en persons modeteckningar. Redan 1913 blev Elsa Hamilton på Barsebäcks gods kund hos Maison Jenny på Champs Elysées. Det var ett av de stora modehusen på den tiden, och varje säsong skickade Elsas personliga expedit, Madame Marie, över modeteckningar, tygprover och prisuppgifter. Madame Marie arbetade senare hos modehusen Brialix och Georgette, och grevinnan fortsatte att vara kund och ta emot modeteckningar. Elsa Hamilton var alltid nöjd med sina klänningar och tyckte dessutom det var billigt. 1927 kostade en aftonklänning cirka 1 000 kr, vilket i dagens penningvärde motsvarar 27 500 kr. Jag är nog böjd att hålla med grevinnan Hamilton. Det finns inte en chans på planeten att få tag på en motsvarande klänning för det priset idag. Handsydd, handbroderad och med tyger vi bara kan drömma om.
Ser ni guldet?
Är jag avundsjuk på damerna Cronqvist, Rosencrantz, Lindgren och Hamilton? Jajamen!

No comments:

Post a Comment

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...