Thursday, 15 November 2012

One day you're in - the next one your out

Det är väl få kläd- och modeintresserade som har missat att TV3 sedan ett par veckor tillbaka visar den svenska versionen av Project Runway?

Jag har sett alla amerikanska säsonger. Jag skulle gärna vilja ha Tim Gunn i mitt vardagsrum, och få hans feedback på en kollektion. Men att vara med på riktigt, riktigt? Aldrig. Varken i USA eller i svensk version. Jag blir alldeles matt av tanken på stressen, tidspressen och blotta tanken på att inte ha tyst och tom egentid på flera veckor. Dessutom är jag mer intresserad av kläder än av mode, av det hållbara, vackra som tål både ögats slitage och att bäras i 60 år - det är inte direkt den designern som eftersöks, vare sig i svensk eller amerikansk upplaga.

Hur står sig den svenska versionen till den amerikanska då?

Jag uppskattar att man inte gjort dokusåpa med fokus på konflikter, utan att det faktiskt handlar om mode och design.

Jag uppskattar att gästdomarna är noga utvalda. Så häftigt med Dita von Teese! (Fast det var riktigt tråkiga grejer som skickades ut - utan färg, utan glamour, utan burlesk, utan Dita-feeling. Bara trist!) Jag gillar Rohdi Heintz och Marcel Marongiu. Sofi Fahrman är helt ok, men hon är inte Heidi Klum. Dessutom envisas hon med att säga catwalk, vilket blir lite fånigt när hela programmet handlar om Runway. (Överlag låter det mesta lite töntigare på svenska än engelska, men det är verkligen inget som är utmärkande för Project Runway!) Svårast har jag att förstå vad Rossanna Mariano har där att göra; hon är inte i närheten av Nina Garcia. Dessutom tycker jag att Rossanna och Sofi ägnar sig lite för mycket åt vad de själva vill bära - kan de inte se bortom det? (Det tycker jag i och för sig att Heidi och Nina också gör, så det kanske ingår i konceptet?)

Men det finns ett par saker som jag stör mig väldigt mycket på:

att kvinnorna åkt ut med buller och bång. Dels för att jag tycker att det finns andra (män) som borde åkt hem tidigare, dels för att juryns kritik flera gånger varit skarpare mot någon av männen - men i slutändan har ändå kvinnan åkt ut. Flertalet gånger har det dessutom varit någon motivering i stil med "du som är kvinna borde veta bättre vad en kvinna vill ha på sig/passar i" - så männen kommer undan med sämre grejer för att de är män och inte kan bedömas på samma sätt...? Och det är bara obegripligt att båda Roberterna har åkt ut när Björn är kvar. Kom igen liksom.

att det är så stort fokus på det kommersiella. Jag förstår att det hänger ihop med att ett av priserna är att få designa för en webbutik, men kunde fokus inte få vara på mode och design och inte kommersialism? Amerikanska Project Runway har inte alls samma fokus, och det uppskattar jag verkligen.

att det ska gå så snabbt. Det gäller så klart den amerikanska förlagan också. Man tycker kanske att det blir roligare tv med folk som är überstressade och springer runt som yra höns. Jag hade fördragit mer tid för mer genomarbetade plagg, färre limpistoler och halvfärdiga sömmar.

att de verkar ha ett sånt dassigt tygutbud. I USA får de gå på MOOD som verkar ha riktigt bra kvaliteter, här verkar det mest bli polyester. Det är inte några fina tyger som använts så här långt...

Sammantaget handlar min kritik mot Project Runway (den svenska versionen mer än den amerikanska, där konstnärsskapet uppskattas mer) att fokus ligger på snabbhet - snabba plagg, snabba vändningar, snabba trender, snabbt utslitet. Jag tycker det är så tröttsamt. Det skulle vara så mycket roligare om fokus låg på kreativitet och hantverk, och inte snabbhet och kommersialism....

Det är ju förstås väldigt lätt att sitta hemma i soffan och tycka. Och jag är imponerad över hur mycket de får gjort på den korta tiden, både vad gäller design och sömnad. Jag är mycket tveksam till om jag skulle hinna få plaggen klara. Fast mitt fokus har ju aldrig legat på snabbhet heller. Så nä, jag blir inte sugen på att söka till en nästa omgång (om det blir någon; tittarsiffrorna har tydligen inte varit direkt lysande...). Antagligen skulle jag inte våga heller. :)

Vem jag hejar på? Naim förstås. Han är både en duktig designer och en duktig skräddare. Inte min stil, men jag blir imponerad över det mesta han skickar ut - kanske mest av klänningen med material från Clas Ohlsson.

No comments:

Post a Comment

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...